att man kan sjunka lågt, det vet jag, men att man kan sjunka såhär lågt, det visste jag inte. det är inte första gången du låter någon annan ta skulden för din egen skit men nu vet vi alla vad som är viktigt för dig och vad du prioriterar, nämligen dig själv. nog för att vi alltid har vetat det men nu fick vi det svart på vitt. jag är så fruktansvärt stolt över L, hon vågade stå upp och säga vad vi alla önskat vi fått tillfälle att säga dig: jag vill aldrig mer se dig!
sprang på stan med jullan igår och vi gjorde riktiga tantiga affärer såsom gardiner, julpynt och klockor ;) sen åt vi lunch på cafe stugan och trots att hennes lasagne var iskall i mitten så kunde hon äta runt det och vi kunde gå därifrån mätta och belåtna :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar