så naturligt

det har inte gått många dagar, färre än förr, ändå känns det som att ett helt år dragit förbi. det var ju så bra sist, så naturligt, så självklart, så lekfullt: du och jag i varandras armar, timme ut och timme in. var du verkligen tvungen att gå? tiden stod ju still. men snart ses vi igen, det är inget vi kommer att motstå.