det skrämmer mig att jag inte har kontrollen, det förvirrar mig att jag inte vet mer än ingenting och det gör hål i magen på mig när jag inser att jag inte kan styra över morgondagen. mitt huvud försöker konstant tala om för mig att jag måste agera men mitt hjärta går helt åt andra hållet. just nu håller jag mig tätt intill hjärtats röst: jag måste låta saker och ting gro och växa fram i sin egen takt. inget tvång, ingen press, bara ren och skär tid.
bild: nicolas zonvi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar