förlåt, för jag är fan inte en rolig person just nu och det finns inget i mitt beetende som speglar vem jag egentligen är; mitt humör skiftar ju så häftigt att det nästan skrämmer mig själv så hur mycket ska det inte skrämma er?
en vän sa idag "du behöver bara få lite distans på det här" och det är så det måste få bli. så djupt inifrån mig själv: förlåt, ge mig bara lite tid, jag kommer hitta tillbaka till mig själv. jag måste få vandra hela vägen ner i svackan innan jag kan börja dra mig uppåt igen, MEN jag kommer klara det! jag kommer tillbaka, på sista varvet tar jag revansch
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar