nu har det gått över en månad, för att vara exakt har det gått en månad och fem dagar, och det känns fortfarande helt fel utan dig. jag vet inte varför du fastnat som du gjort och varför jag har så svårt att ge upp hoppet; jag vill så gärna slå hål på allt som har med dig att göra men det går inte; jag är ett patetiskt vrak och allt jag kan göra är att låta tiden gå. för visst läker tiden alla sår?
jag föll så jävla hårt, och jag gjorde det redan från första stund....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar