okej, verkligheten har slagit mig i ansiktet x antal gånger nu den senaste tiden, jag börjar förstå vad jag har gjort och varför jag gjorde det. det finns förmodligen inget jag ångrar så mycket som att jag "gjorde slut" på oss, men sett från ett annat håll så fanns det nog heller ingen annan väg ut. jag saknar dig inte hela tiden, men jag saknar dig vid dem där tillfällerna då det bara var du, jag och våra blickar, då ord kändes överflödiga. hur som helst så måste jag sluta leva för det som varit och ta tag i det som väntar, så:
redan vid 7.30 (!!) imorse ringde min telefon, okänt nummer, jag klickade bort! samma procedur inträffar sedan minst två gånger till innan jag slutligen, skapligt irriterad, plockar upp telefonen och svarar
j: "jaaaaa?!!"
-
hehe oj ja hejsan det här var kerstin kyss mig i arslet andersson från käkkirurgin i västerås. jo det är så att vi har fått en återbudstid imorgon klockan 13, skulle du kunna komma då tror du? j: "haha nej inte en chans! vet du inte att det är ekonomisk kris i landet?"
seriöst, vem fan har 3200kr extra liggande i madrassen? punkt.