idag är det känslosamt, jävligt känslosamt. tanken slog mig precis att jag fortfarande, efter snart tre månader, står framför spegeln och undrar varför? jag tänker ofta på den där första kvällen vi träffades: jag var så fruktansvärt nervös för att göra minsta lilla fel att jag tvingades lugna mig med en grogg innan du kom haha; men det hade jag aldrig behövt göra för det fanns inget som inte var naturligt mellan oss. minns du hur vi skrattade? varför slutade vi med det?
- "kysser du på första dejten?"
- "du får väl testa och se..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar