inte ett dugg vuxen

det finns inget att säga, det är helt blankt och jag är helt tom. det ekar i mitt huvud "vad gör du av dom resterande x antal tusen?" och jag kan inte annat än gömma mig under täcket och hoppas att ingen ska tvinga mig att svara på den frågan igen, för svaret är ju så långt bort från det svar dom vill höra. jag skämms när jag sitter där och inser att jag inte bara förstört för mig själv, utan även för johan och för det vi vill och försöker bygga tillsammans. jag skämms när jag inser att jag låtit min mamma rädda mig med ett belopp som är hela femsiffrigt när jag på pappret borde vara den som räddar henne. jag skämms när jag inser att jag har skulder till personer som står mig väldigt nära och dessutom fått dom att lova att inte berätta det för någon. jag skämms när jag inser att jag fallit så långt ner i det ekonomiska träsket som man bara kan utan att ens reagera. jag skämms när jag inser att jag inte är ett dugg vuxen.....