with you

jag vill skrika rakt ut!!!!!!!!!!!!!! jag håller på att bli galen. jag klarar inte av att vara såhär passiv, bara titta på när något så bra försvinner ut i tomta intet. jag vet att jag egentligen inget kan göra, jag har inte bollen i mina händer och jag är inte domare, jag kan inte hitta nålen i höstacken på egen hand så varför ens försöka? jag hatar den här sitationen, varför ska det vara så svårt? hur kan något så rätt vara så fel?! en sån här chans kommer förmodligen aldrig mer och därför gör det extra ont att bara se på och inget kunna göra. vår kemi är något utöver det vanliga, jag har aldrig varit med om något liknande och det känns i hela kroppen. jag kan inte förstå hur jag ska kunna låta dig gå?