självisk

klockan är fyra på natten, tankarna bara maler och frågorna blir allt fler. hur kunde jag? varför gav jag mig in i det? varför tillät jag mig själv att känna något som om jag vore en dum tonåring? varför sa jag inte stopp i tid? varför lät jag det stiga mig åt huvudet? hur kan jag vara så svag? hur kan jag låta det påverka hela min tillvaro? varför ödslar jag tid? hur kan jag ens hoppas? varför han? hur kan jag vara så såld? hur kan jag bli så knäsvag? varför kollar jag min mobil en gång i minuten? varför tror jag att varje bil som åker förbi är rätt? varför tror jag att han ska komma tillbaka? hur kan jag ens tro att jag har en chans? varför skulle jag vara speciell? hur kan JAG vara så självisk? hur fan kan JAG vara så självisk? det är dags att öppna ögonen och möta verkligheten. jag har aldrig haft, och jag kommer aldrig att få, dig. vem tror jag att jag är?