kanske imorgon

en svacka närmar sig och det gör mig livrädd. jag trodde att jag kommit ikapp mig själv, att de dåliga från förr var förbi, att jag grävt igen alla mörka hål. jag hade fel, jag kommer ingenstans. jag ser mig själv i spegeln, hela jag darrar, jag kan inte ens borsta mitt hår, jag bara står. det är en mental spärr, magen vänder sig ut och in, jag kan inte, inte idag. ångesten sköljer över mig, bäst jag bäddar ner mig, imorgon kanske jag är stark, jag gör ett försök. imorgon.