kom precis på att rättegången är på fredag.... fick kallelsen för en månad sen och då kändes det så långt fram men nu är det bara ynka två dagar kvar. jag ska inte sticka under stolen med att jag är livrädd, jag ser framför mig hur han och alla hans vänner sitter och bevakar mig för att någon gång kunna ge igen. förmodligen bara nojig men just nu funderar jag över om det är positivt eller negativt att minnet sviker?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar