hahaha vad ska jag säga? jag är fortfarande i chocktillstånd!!
jag åkte hem till johan, öppnade dörren och klev rakt in (han hade lämnat dörren öppen åt mig när han drog till flygplatsen och så skulle jag ta hans reservnyckel på bordet och låsa efter mig) och där står hans mamma! till saken hör den att hon inte har en aning om att jag ens existerar så där står jag och försöker komma på hur fan jag ska förklara mig! tog ett tag innan jag fick fram minsta lilla ord men som tur var så visade det sig att hon var hur trevlig som helst, vi stod och pratade i 50min och nu vet hon vem jag är och hon avslutade med "du verkar vara en jätte trevlig tjej, jag ska verkligen hålla tummarna för er" och det kändes som pricken över i:t! hon tyckte även att jag borde sätta lite press på johan och det kan jag ju absolut inte säga emot för:
vem är jag för dig?
vem är du för mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar