på sista varvet

jag satte mig just och gjorde en tillbaka blick i min blogg och jag läste något som fick mitt hjärta att stanna upp: "inga halvmesyrer mer, var sann mot dig själv och var sann mot dina känslor" och ja, den gången var jag ju faktiskt det, till slut. det var en lång resa och det var en smärta jag aldrig trodde skulle ge med sig men se på mig idag, förmodligen starkare än nånsin! och när jag tittar på dig vill jag bara kräkas över hur vidrig du är som person. jag tog min revansch på sista varvet!

jag kan inte låta bli att fundera om det är där jag håller på att hamna igen? borde jag efter över två månader av "hemligt umgänge" fundera över om jag ännu en gång lurat mig själv alldeles för länge eller kan det faktiskt vara så att han verkligen bara behöver lite mer tid? och den nästa uppenbara frågan blir ju då såklart: hur lång tid kan jag ge?


bild: http://www.sarahbronsman.blogg.se