"time to pop the question" skrev anonym och jag känner att jag vill ge ett svar på tal på det, inte bara pga kommentaren utan även pga de sms och samtal jag fått gällande just detta ämne: jag har tagit upp det med honom, han vet att jag är ivrig att få skrika ut hans namn för hela världen men han känner sig inte redo. han kan inte redovisa för exakt varför, utan ber mig bara ha tålamod. jag vet att något hänt tidigare, någon har sårat honom riktigt hårt och hur mycke jag än önskar att han aldrig blivit utsatt för det så har han ju det. jag försöker visa all förståelse jag kan för det, försöker att inte pressa honom för fem öre men samtidigt se till att han verkligen är medveten om sitt värde i mina ögon.
vad han inte vet är det ni, mina närmsta vänner och familj, vet: vilken skit jag gick igenom för ungefär ett år sen, hur naiv jag var och hur gärna jag ville tro på en kärlek som aldrig var på riktigt. han vet inte hur rädd jag är, att det är just därför jag så gärna vill ha ett offentligt förhållande. för mig är det jätte viktigt att få bekräftat att jag inte bara lever i en drömvärld, och för honom är det jätte viktigt att vi inte bekräftar ett förhållande för tidigt. så svårigheten blir såklart: vart möts man någonstans? hur får man en person som sprutar känslor pga rädsla att synka med en person som håller varenda liten känsla inom sig pga rädsla?
det var mitt svar på tal, typ. vill bara avsluta med att säga att när allt kommer omkring så har vi en jätte fin relation och innerst inne tvivlar jag inte ett dugg på oss - det är bara det där sista som jag så jävla gärna vill åt, bekräftelsen, som inte riktigt är där den borde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar